Det var en gång en liten flicka som hette Alice, Alice i underlandet. Alice gick på en stig genom skogen, och plötsligt delade sig stigen och blev till två stigar. När hon stod där obeslutsam så upptäckte hon Cheshirekatten i ett träd och bad honom om råd:
"-Kan du vara så snäll och tala om för mig vilken stig jag ska välja?"
"-Det beror på vart du ska", svarade katten.
"Det spelar inte så stor roll", svarade Alice.
"-Då spelar det inte så stor roll vilken stig du tar" fick hon till svar.
Här är några frågor du kan fundera över:
* Hur ser det ut i ditt liv?
* Vet du vart du är på väg?
* Vad har du för mål i livet?
* Har du märkt ut stigen på ditt livs karta?
De flesta vet vikten av att sätta mål för att nå dit man vill, ändå visar statistik att endast 3-5 % verkligen skriver ner sina mål och arbetar mot dom.
Napoleon Hill sade: "Har du inget mål, så är du lika vilse som ett skepp utan kompass."
Hur har du det med din kompass?
Om nu så många vet hur viktigt det är att sätta mål varför är det då så många som är olyckliga, framgångslösa, fattiga, hemlösa, hungriga och uttråkade? Varför sätter du dig inte ner och skriver ner dina mål, ritar upp kartan och ställer in din kompass?
Ja, det är som med så mycket annat i livet,du vet vad du borde göra men gör det inte. Det finns några "hinder" som är vanliga:
* Människan vill inte ta 100% ansvar för sitt liv. Det är bekvämt att befinna sig i sin trygghetszon. Det är mycket enklare att se sig som ett offer för allt som händer.
* Människan förstår inte vikten av att sätta mål. Att sätta mål är något som idrottsmän, företagare, höga chefer och politiker gör. Jag är ju bara en vanlig människa; varför ska jag sätta mål?
* Människan vet inte hur man sätter mål. Det är nog sant. Tyvärr så är det ingenting som vi får lära oss från barnsben. Vill du lära dig hur så finns det massor med information att hämta, bl a på Internet. Jag har även skrivit om hur du gör i inlägget "Ett sätt att ta rodret över ditt liv" Du kan även klicka HÄR för att se de inlägg jag gjort om målsättning.
* Rädsla för att inte få bekräftelse. När man pratar om mål så handlar det ofta om något som är lite mer än det normala och då infinner sig rädslan för hur andra ska reagera om vi berättar om våra mål. Vad kommer kollegan säga när jag berättar att mitt mål är att skaffa en miljon för att köpa ett semesterhus i tropikerna? Kommer folk att skratta? Kommer dom säga att jag aldrig kommer lyckas? Vem tror jag att jag är?
* Rädsla för misslyckande. En klassisk rädsla. Misslyckande är en normal del av livet. Edison misslyckades över 10 000 gånger innan han lyckades skapa glödlampan. Hade varit mörkt om han gett upp efter 3 försök. Ett misslyckande talar om för dig att du borde prova på ett annat sätt. Det är det enda. Att misslyckas är en förutsättning för att lyckas, en förutsättning för att hitta den perfekta formulan.
Att skriva ner sina mål och arbeta fokuserat mot dom ökar dina chanser att nå målen med 12 gånger. Det kan det väl vara värt? Plus att det infinner sig en fantastisk lyckokänsla när man sätter sig ner och skriver sina mål.
Så vad hindrar dig från att sätta mål? Har du inte tid? Har du inte tid att bli lycklig?
Kolla in den här boken så får du lära dig prioritera så kanske du hittar tid till att leva, vara lycklig och sätta mål. Rockstjärnestatus i Din Vardag!
svar: kul att du får så många besökare från min blogg. jag tror de beror på att du är länkad i "bloggar jag läser listan" i högerspalten.
SvaraRaderaJag är själv länkad på småbarns mamman linda med cancers blogg och får i snitt 30 besökare om dagen från hennes blogg fast hon nu inte blogger eller lever längre helt sjukt egentligen
Älskar det svaret! det är så vanligt att vi vill bli ledda, få förslag på väg. mmmm bra citat!
SvaraRaderaInger
Ja, de var de verkligen :)
SvaraRaderamm intressant det här med mål..och viktigt att man har en plan ialla fall mer eller mindre. att det finns så många olyckliga hemlösa beror såklart rent politiks på när man lät så många svaga flytta ut från gemensamhetsboendet/behandlinghem..alla klarar inte bo själv..sen den där offerkoftan..ujuju ser på många hur den klänger sig fast..som ett superlim..svår att bli av med :)) kram
SvaraRaderaCecilia!! Karamellerna är jag Marie Söderberg/Classic Style
SvaraRaderaJättebra inlägg om målsättning! Jag jobbar mycket med sånt för min egen del och det ger verkligen resultat!
SvaraRaderaKattens svar är perfekt i sammanhanget, men det fattas nåt väldigt viktigt här.
SvaraRadera"Så vad hindrar dig från att sätta mål? Har du inte tid? Har du inte tid att bli lycklig" Inte ofta jag har anledning att kritisera något i dina inlägg men ovanstående meningar innehåller ett attributionsfel.
Du förutsätter att "mål" är lycka och bygger ditt resonemang på detta och enligt logiken blir då alla som inte sätter upp någorlunda stora mål olyckliga. Resultatet blir i slutändan fel pga att du skapat ett samband som inte finns som en egen storhet.
De allra flesta människor är skapta för att sätta upp små mål och har inget behov av stora övergripande mål. De är lyckliga i sin vardag och är den motor som gör att samhällets alla funktioner fungerar.
Alice får representera majoriteten av befolkningen och katten den vise mannen.
Punkterna är sanna i sig men blir ogiltiga pga bristen på logik i utgångsläget.
Ha det bra Cecilia mellan skurarna! :)
Det jag förutsätter är att de mål man sätter upp är mål som man verkligen vill uppnå för att få ett liv som ger mer tillfredsställelse.
SvaraRaderaNär jag pratar om mål så förutsätter jag inte att målen måste vara stora och övergripande.
Målets "storlek" är oviktigt, det viktiga är att resultatet ger dig mer tillfredsställelse än innan.
Och huruvida ett mål är stort eller övergripande är en definitionsfråga. Det som är ett stort mål för mig kan vara väldigt litet för någon annan.
Ja, jag förutsätter att man blir lycklig när man når ett mål. Själva poängen med mål är ju att det är något som man vill uppnå och således blir lycklig över.
Jag möter många människor som känner att något fattas eller upplever en stor tomhet i livet. Och majoriteten av dom är människor som inte har tagit reda på vad dom vill här i livet. Dom irrar omkring lite planlöst i sina liv och är liksom drabbade av en melankoli vilket brukar gå över när dom utforskat vad dom vill uppnå här i livet, satt mål och börjat jobba mot målen.
Och när det gäller mål så kan det handla om att lära sig säga nej, spendera 2 timmar mer i veckan med barnen, lära sig ett nytt språk, att jobba lite mindre, att starta en ny vana, få mer tid till att läsa böcker ja, stort som litet som kan ge dig mer tillfredsställelse i livet helt enkelt.
Nu har jag nog förtydligat mig, hoppas jag!
Vi har strålande solsken här, Conny, så jag njuter i fulla drag!
Ibland kan det vara så att man inte trivs med det som är men att det inte går att se något alternativ och då är det svårt att göra en målbild när allt bara är mörkt och förvirrat. Hur gör man då?
SvaraRaderaOtroligt bra inlägg, jag kommer länka till detta vid ett senare tillfälle om det går bra?
SvaraRaderaJättebra förklaring Cecilia, gillas till max!
SvaraRaderaTack för den. :)
Tack för ditt svar. Jag ska försöka börja praktisera även om jag börjar undra om det inte finns perioder i livet som på något sätt (av någon anledning) är extremt motiga. Är glad för din blogg i alla fall.
SvaraRadera