Jag funderar en del på det här med jämställdhet vilket är ett omdiskuterat ämne och debatten verkar inte avta utan snarare öka. Det jag skulle vilja veta är om allt jämställdhetsarbete som utförs har någon effekt? Har vi fått ett mer jämställt samhälle? Eller har det blivit tvärtom genom att ojämställdheten granskas så intensivt från alla håll? Ska vi kvinnor upp till kamp eller finns det andra vägar att gå?
Hur ser ni på det här med jämställdheten? Ökar den eller minskar den?
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det krävs lite funderande. Men jag har skrivit ett relaterat inlägg, fast som fokuserar mest på det här med att vara förälder och vilja vara hemma med sina barn.
SvaraRaderahttp://nyfikenienstrut.blogspot.com/2011/03/internationella-kvinnodagen.html
I egenskap av man tycker jag att tjejerna glömmer bort att de är just tjejer. Visst är det väl så att lönerna fortfarande släpar efter, men annars tycker jag att jämställdheten mellan könen i Sverige kommit väldigt långt, till skillnad mot många andra länder. Man hör ofta kvinnor prata om att de inte är jämställda med männen, men de har svårt att precisera vad de menar. Vi kan inte göra om kvinnorna till män, och sen är det ju så att det finns två kön av en anledning. Det finns väl ingenting i Sverige idag som en man kan göra, men som en kvinna inte kan göra.
SvaraRaderaVarhelst kvinnor diskrimineras pga. sitt kön ska det självfallet bekämpas.
Det här är alltså min syn som man på jämställdheten, och jag har aldrig sett nån diskriminering av kvinnan, vare sig i arbetslivet eller annorstädes. I det stora hela tycker jag Sverige är ett föregångsland på det här området, sen finns det ju alltid dem som tycker annorlunda och har andra erfarenheter. Det faktum att du skriver inlägget som en fråga säger ju också en hel del om hur jämställdheten upplevs.
Conny: frågan är om vi glömmer bort att vara tjejer eller om vi försöker anpassa oss till en mer accepterad norm.
SvaraRaderaJag var ju på en konferens i veckan som riktade sig till kvinnliga företagare och organisationer som arbetar med/för kvinnors företagande. Det var många föreläsningar och några paneldebatt. Och något som var intressant/skrämmande att höra var just det här att barnet får sitt sociala kön redan på BB och sedan fortsätter det upp i åldern. Jag blir osäker på vad jag ska tycka om det här. Jag instämmer helt i att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete och att vi ska ha samma förutsättningar att styra över våra liv. Men samtidigt så känns det inte helt rätt när det strids för att kvinnor ska kunna jobba som brandmän, militärer och andra "mansyrken" men man strider inte för att göra det enklare för än att arbeta inom vårdyrken, barnomsorg, förskola och andra typiska "kvinnoyrken". Jag menar att jämställdheten måste gå åt båda hållen. Ibland så tycker jag man upplever en fientlig syn på dom fruktansvärda männen som förtrycker oss stackars kvinnor. För det är ju inte riktigt så enkelt utan man måste kunna se det från flera håll och samtidigt bejaka de olikheter som vi inte kan komma ifrån, både fysiska och biologiska.
Det debatteras om att det är så synd om barnen på dagis för man behandlar pojkar och flickor så olika och att man cementerar könsrollerna.
Jag har en dotter som är sju år och det känns faktiskt främmande för mig att kalla henne för min lilla prins och köpa en stålmannendräkt som hon ska springa runt i och försöka döda bovar och fiender.
Jag kallar henne hellre för min prinsessa och köper en rosa prinsessklänning. Vad är det för fel med att vara prinsessa? Våran nästa monark är en kvinna, idag prinsessa och sedan drottning. Ska jag istället använda prins Carl Filip som förebild åt min dotter för att han är man och för att det är fel av mig att uppmuntra min dotter till att bli kvinna?
Ibland kan man läsa undertoner i debatten som kan tolkas som att samhället är jämställt när vi kvinnor har blivit mer som män för att kunna ta oss in i deras branscher.
Härligt Cecilia! Jag håller fullständigt med dig. Jämställdhet betyder inte att vi ska göra grabbar av tjejerna. Olikheterna finns där för att familjen och samhället ska fungera, och vi ska tillåta tjejerna att vara tjejer, och pojkarna att vara pojkar.
SvaraRaderaJajamen, jämställdheten ska gå åt båda hållen och vi ska absolut bejaka olikheterna. Det ligger ju i sakens natur att uppfostra en tjej som en tjej och en pojke som en pojke. Det handlar ju om-som du säger-bejaka, inte göra om eller stöpa i samma form. Återigen, vi ska inte försöka förändra det naturen skapat, då är vi inne på fel väg.
Tack Conny! Jag vill uppfostra mina barn till individer och stötta dom i de val dom gör här i livet.
SvaraRaderaMan skiljer ju också på biologiskt kön och socialt kön och den debatten säger då att det är skillnad i det biologiska men inte i det sociala och att det är fel att styra barn i utvecklingen av deras sociala kön genom att man ger barnen bilar och tjejer dockor.
Det konstiga är dock att man mellan raderna kan urskilja att det är okej att på dagis behandla pojkarna som man alltid gjort men det är inte okej att styra flickornas sociala kön till att vara flicka. Där får man än en gång en indikation på att flickor ska bli mer som killar.