Leta i den här bloggen

Läser in...

onsdag 24 november 2010

Att leva med Aspergers Syndrom!

Denna artikel är skriven av gästbloggaren Joanna Halvarsson.
Att leva med Aspergers Syndrom
När jag kom i kontakt med AS första gången så var jag 14 år och hade aldrig någonsin hört talas om det förut.

Aspergers syndrom?
Vad är det?
Är det en sjukdom?
Smittar det?
Dör man av det?

Jag frågade mamma men hon hade heller ingen aning om vad det var så jag började forska i saken.
Jag slog upp AS i ett lexikon och förstod inte ett dugg av det jag läste.
Jag sökte på internet och förstod lite mer.
Jag blev “besatt”, jag ville veta ALLT som fanns att veta om AS.
Jag lånade alla böcker som fanns på biblioteket och bad dem beställa hem fler från andra bibliotek.
Efter en vecka hade jag fått min bild av vad AS var och då visste jag. 

Jag har aspergers syndrom! 

Jag berättade detta för personalen på BUP men dom skrattade bara åt mig och idiotförklarade mig och sa att alla har drag av AS och visst stämmer det in lite grann på mig.
Men jag gav mig inte där, jag snodde broschyrer om AS i smyg från BUPS väntrum och började sammansätta allt som passade in på mig och sedan lämnade jag in en helt lista med vad som stämde på mig. 1 år senare fick jag min diagnos.
Mina svårigheter har förändrats under åren, jag har trots allt haft min diagnos i 6 år snart och jag har gått i specialklass för personer med AS så jag har ju lärt mig att hantera vissa situationer som jag inte kunde hantera när jag var 14 år och jag har utvecklas enormt.
  • Min största svårighet är nog relationer till andra människor.
    Jag kan tycka att en person är min vän bara för att jag pratar med den på MSN men aldrig har träffat den i verkligheten.
    Som tex, T, jag hade träffat honom irl men aldrig fört ett samtal  med honom  men efter 1 månads sms och telefonkontakt kan jag säga att jag är kär och det tycker inte “normala” människor att man kan bli. Dom tycker att jag är konstig som kan känna så för jag känner ju inte personen.
    Och T är inte den första jag gör så här med jag har träffat alla mina killar på detta sättet.
  • Och jag blir ofta alldeles för intensiv med andra människor, jag har svårt att avgöra vad som är “lagom” i relationer till andra det finns ju tex ingen regel på hur många sms man “får” skicka till en person varje dag och jag kan säga att mina 3000 gratis sms tar slut snabbt varje månad.
  • Jag har en förmåga att bli “besatt” av saker, i bland kan det vara bra och ibland dåligt beroende på vad det är jag fastnar för.
    Som tex som när jag bestämde mig för att gå ner i vikt då la jag verkligen ner 110% på det och åt Inget onyttigt.
Eller när jag tävlade i skytte och la ner allt på det och då gick det väldigt bra med.
Men under en period i mitt liv var det en person jag fastnat för, jag ville vara hans vän men inte han min.
Jag höll på att älta det där fram och tillbaka i hela 6 år tills han gick med på att prata ut om det med mig och jag fick göra ett “riktigt” slut på det själv.
  • I bland har jag svårt att förstå varför folk blir arga på mig.
    Men om de skulle göra samma sak mot mig som jag gjort mot dem så skulle jag bli vansinnig.
    och jag har även svårt att sätta mig in i andras perspektiv vid bråk och konflikter.
  • Om jag inte förstår eller vet exakt vad jag ska göra i skolan så kommer jag inte i gång.
    Den linjen jag går nu är väldigt individuell och man får ett tema varje vecka och man får mer eller mindre bestämma själv vad man ska göra, det fungerar inte för mig.
    Så lärarna får hjälpa till att sätta i gång mig.
    Men handlar det om något jag gillar tex fotografera så blir jag fast direkt och gör klart uppgiften vi skulle jobba med hela veckan på en dag.
  • Jag har svårt att förstå ordspråk och underliggande budskap eller när folk inte säger det dom egentligen inte menar.
  • Jag tycker om att veta i förväg vad som ska hända och jag tycker inte om hastiga förändringar.
  • Jag har ett annorlunda sätt att tänka jag tänker ofta i färg och olika situationer och personer har olika färger för mig.
  • Jag misstolkas ofta som egoistisk.
  • Ofta känner jag att folk inte förstår sig på mig.

Även om det är jobbigt i bland så är det inte alltid negativt att ha Aspergers syndrom.
_____________________________________________________________________________________
Skrivet av:
Joanna Halvardsson

Vill ni veta mer om Jonna och hennes liv med en asperger diagnos så följ gärna hennes blogg: http://domkallarmighannes.blogspot.com
Eller kolla in min hemsida www.joannahalvardsson.se

1 kommentar:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...