Idag fick jag det här underbara gästinlägget från Aryel Walett. Det behandlar ett väldigt viktigt ämne och Aryel skriver på ett sätt som fångar oss alla. Njut, känn aha och fundera över det du läser. Stort tack, Aryel!
Tillåtelse att vara den du är!
I en tidskrift såg jag följande insändare: ”Den här tidningen lovar jag att börja prenumerera på om den innehåller mindre än tre bantningstips och mindre än tre artiklar om hur jag som kvinna borde förändra mig”.
Det liksom högg till i magtrakten när jag insåg att förmodligen fler med denna kvinna känner att kraven på förändring, förbättring, vara någon annan än den du är, se ut på ett annat sätt osv. ökar och lägger stress i människors naturliga behov av utveckling. Att växa som människa behöver inte innebära förändring till något nytt – det kan mycket väl innebära att återvinna den kraft och energi, skönhet och själsliga kompetens som finns i var och en från början. Även den resan, den processen att skala av för att komma åt det ”gottaste” kan vara jobbigt och obekvämt för en del.
Jag har själv upplevt när kraven utifrån vidrör ett lätt illamående och ”bläh-faktor”. Ibland som egen företagare, affärskvinna och driftigt energiknippe. Jag ser alla dessa fantastiskt driftiga kvinnor i social medier, på nätverksträffar och i andra sociala sammanhang och undrar hur jag ska kunna hålla takten… nå ut… bli lika vass... Hur jag ska kunna leverera och leva upp till alla de oskrivna och ibland skrivna `regler´ som finns. Hur man umgås på Facebook. Hur man profilerar sig i ett nätverk… Hur man måste prestera ditten och datten för att passa in…eller?
Men vänta…
Var någonstans tappade jag tråden?
Vad är det som säger att min upplevelse av det utanför mig själv är något annat än helt och hållet formad av mig och projicerad av mig?
Jag undrar hur många där ute som upplever det lite på samma sätt – att budskapen och ”belöningarna” ibland manar oss in i ett arbete ifrån vår kärna (även när det pratas om att vi ska behålla kärnan, till och med), när vi från någon mer erfaren får goda (och ibland avgörande viktiga!) råd, och hur lätt det är att tappa bort sig själv och glömma frågan; vad vill jag?
Jag har flera gånger under mitt uppbyggande av egen verksamhet fått hjälp från de lärde om vad jag måste göra, skapa, spela, profilera, paketera, uttrycka, signalera… Hmmm…?
Måste jag? - Blir min motvals kärring reaktion. Närhelst jag hamnar där är det dags att sätta sig i time out och bara vara med mig själv.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Vart ska jag?
På vilket sätt – som stämmer överens med ovanstående 3 svar?
Det som ju är in i norden jobbigt ;) är att ofta så är det vi får till oss utifrån, de signaler och budskap vi upplever, regelrätta speglingar av vad vi själva sänder ut.
Ha!?
Skyldig! Jag drar fortfarande runt på krav, måsten och ramar för mig själv – som jag inte alltid känner mig fri i. Så är jag ju människa.
Medvetenheten om att det är så här frigör och roar mig på min väg genom livet. Jag är ingalunda färdig. I am what I am.
I ett enda ord kan vi göra oss friare.
TILLÅTELSE.
Prova meningen:
Jag tillåter mig att vara allt det jag är.
Med det så accepterar vi det som är bra, det som är mindre bra, det vi vill förändra, det vi vill behålla, det vi ännu inte fått fram, de resurser vi vet att vi har och vill använda.
Tillåtelsen att vara ALLT det vi är går bortom att duga som vi är. Det öppnar upp för det som vi kan bli. Om och när vi vill.
Sätt dig på en stubbe.
Eller en sandstrand.
Eller i favoritfåtöljen.
Andas med lungorna. Ner i magen. Andas ut genom tårna.
Släpp ner axlarna och blås bort eventuella orosmoln, darrningar av obehag och sånt som du vill ta paus från i detta nu.
Säg ordet Tillåtelse högt för dig själv. Lyssna. Känn. Smaka. Vila dig in i din personliga tolkning av ordet. Du vet vad det betyder för dig.
Tillåt dig att vara…
Trött? Ensam? Glad? Närvarande? Ljus och kärlek? Arg? Intensiv? Lugn? En bra mamma? Framgångsrik? Jobbig? Egoistisk? Värdefull? Liten? Stor? Tillbakadragen? Rädd? Modig? - vad än du vill blötlägga i din tillåtelse så var säker på att du frigör energin i det som blockerar.
Förnekelse blockerar, erkännande befriar – och möjliggör förändring om det är vad du vill.
Mer om mitt sätt att använda tillåtelse kan du läsa om HÄR.
Så gott det är att vara människa. Med alla insikter och pusselbitar på plats. Med skärvor kvar som ska hitta sin plats. Med utmaningar, prövningar och laster. Med allt det som är jag.
Välkommen att titta in på mina bloggar
Aryel helt enkelt – lite av varje ur livets goda skafferi
Mammajouren – för kvinnor och mammor som vill dela med sig av sin kvinnlighet och mammapersonlighet – gästbloggare välkomna!
Med tack till Cecilia för en inspirerande blogg!
/Aryel Walett
Så vist & klokt skrivet! Att våga vara den man är bör man sträva efter!
SvaraRaderaJag tänker ofta på tidningars råd och uppmaningar, speciellt runt det här med vikt.
SvaraRaderaJag brukar tänka att det inte är kriminellt att vara fet...än. blää.
Insikt, insikt, insikt..
SvaraRaderaTack goa "flecker" för att ni delar med er..
Oj vad det här året blir spännande sen jag ramlade (ödet förståss)!! in på den här Bloggsidan hos Cecilia Klokegård,hupp, jag menar Kärvegård,,hi.hi.. Varmt tack, Pihlan