"För ett tag sedan var jag på en tyst meditationsretreat. Det var tre dagar med ungefär sex timmars meditation per dag, men meditationen var inte den enda mindfulnessträningen. Alla dagliga aktiviteter gjordes till övningar i mindfulness. Vi lagade mat, diskade och umgicks i tystnad. Ur en sådan intensiv mindfulnesspraktik föds intressanta insikter. Jag tänkte berätta om ett exempel på detta som berörde mig starkt."
Läs resten av berättelsen på Mindfulnessbloggen!
Har du sett mina videobloggar?
Tyckte du det här inlägget var bra får du gärna gilla det på BlogLovin här under för att fler ska få ta del av det.
Tyckte du det här inlägget var bra får du gärna gilla det på BlogLovin här under för att fler ska få ta del av det.
Visst kan man fokusera på en sak. Man kan t ex. fokusera på att göra alla moment i en aktivitet så bra som möjligt. Men man kan inte vara medveten om alla detaljer i det enskilda momentet, som ska leda till en helhet. Påståendet att "utföra något med hög grad av mindfulness tillåter oss också att prestera optimalt" är enligt mig felaktigt.
SvaraRaderaVåra hjärnor är "konstruerade" för att just detta inte ska ske. Om det var bra för oss att ha en närvarokänsla hela tiden, att vara medveten om nuet i allt vi gör, skulle våra hjärnor fungera på ett annat sätt. Vi kan bara vara medvetna om några få saker samtidigt. Om det inte vore så skulle våra liv bli omöjliga. Det vi gör bäst gör vi helt omedvetet.
Att träna Mindfulness är att försöka manipulera medvetandet till en nivå det inte är avsett för, och fungerar därför inte. Forskning på bland annat Harward, säger att det är svårt att hålla en hög medvetandegrad en längre tid, och lägger samtidigt en negativ aspekt på detta.
Forskningsresultaten håller jag helt med om, men jag anser att de dragit fel slutsatser. Denna forskning bevisar också en annan sak, nämligen att vi inte är helt klara över vad medvetande är, och så länge vi inte är det, ska vi vara försiktiga med att dra några säkra slutsatser.
Bara några tankar i all vänlighet.